Plattform fotografi
PLATTFORM FOTOGRAFI SYFTAR TILL ATT GÖRA EN GENOMLYSNING AV DET SVENSKA FOTOGRAFISKA FÄLTET
Plattform fotografi
Plattform fotografi
Fotografi i skärmkulturens tid / Photography in the Age of Screen Culture

av Karin Becker

Tre frågor till Karin Becker >>

Vad innebär det att vi i större utsträckning upplever fotografier på bildskärmar? Hur har detta förändrat fotografi som medium och de betydelser vi tillskriver fotografier utifrån våra positioner eller roller som fotografer, som konsumenter, och som medborgare i en värld av bildflöden som blir alltmer globaliserad?

Inlägg på både engelska och svenska välkomnas.
Karin Becker svarar på båda språken men engelska är hennes första språk.

Läs hela texten av Karin Becker här >>

 

What does it mean that today we increasingly experience photographs on screens? How has this changed the medium of photography and the meanings we attribute to photographs - as photographers, as consumers, as citizens in an increasingly globalized world of image flows?

Comments in both English and Swedish are welcome.
Karin Becker moderates the discussion in both languages but English is her first language.

Full text by Karin Becker here >>

 

Riktlinjer för online-diskussion
01 Feb12:34

Tack till medverkande för

By manager

Tack till medverkande för inlägg och till moderator Karin Becker. Snart kommer en summering av Fotografi i skärmkulturens tid av Karin.

Nu startar en ny online-diskussion på temat Genus och bild med moderator Malena Rydell som är kultur- och nöjeschef på Stockholm City, varmt välkomna!

28 Jan14:19

Earlier in this discussion I

By Mike Stott

Earlier in this discussion I proposed that the way we use and understand certain kinds of photographs in computer based media is partially driven by software functionality. As an example I suggested that a new category of ”self portrayal” has emerged in Facebook as a direct result of the software content and behaviour.

 

Another likely development can be seen in this demo from the Swedish company TAT:

http://www.youtube.com/watch?v=tb0pMeg1UN0

The video shows the mobile camera as a form of a pointing and scanning device which can overlay supplementary information onto the image in the screen viewfinder. The camera can be aimed at someone and additional information like Facebook category, social media dialogues or personal information is superimposed onto the screen. It´s easy to imagine how this somewhat scary technology could develop. The idea of self-portrait will extend even further and the photographic image become just one of many different elements in an extended self-manifestation.
 

28 Jan00:18

Alla inlägg är verkligen

By Michel Thomas

Alla inlägg är verkligen intressanta. Jag har själv arbetat praktiskt med olika fotoprojekt som är finns bara "online". Publiken är ofta delaktig i processen som på flick, via olika grupper.  Sedan 10 år tillbaka har jag, ibland tillsammans med konstnärer Anna Brag, undersökt det virtuella verkligheten kontra verkligheten. Det är en fascinerande ny värld som håller tar form och som är i ständigt förändring. Se länkar:
www.michel-thomas.com

www.worldx2.net

14 Jan01:29

Karin Becker rightly states

By Mike Bode

Karin Becker rightly states that:  we are seeing a shift in the visual form of authenticity and how it is represented, that characteristics that would previously have been seen as visually distracting from the quality of the photograph - lack of focus, haphazard framing, etc. - are now accepted as signs of the image’s validity as a representation of an actual event.

This can of course be seen as an aesthetic problem, photography and images have always trodden an unsteady ground in realtion to truth, subject, disclosure. However maybe there is also some real potential here, to begin to be honest about how we deal with images, not in relation to their visual qualities, but in relation to how we see and accept what we see.

To do this we need to develop a critical interface in relation to the consumption of images. I believe that there are un-developed prospects to be found in the relationship between the source of an image, its context and its material form. It would be interesting to begin to develop a multifarious relationship to images, to read them from several different media simultaneously (cross referencing) be it from the newspaper, the web, the exhibition, the book or in situ.

Mike Bode 

13 Jan15:58

Nu har det förekommit ett

By Karin Becker

Nu har det förekommit ett antal längre inlägg här, men det vore även värdefullt att läsa några kortare, till och med lekfulla kommentarer om fotografiet idag.  Kanske kring en upplevelse, iakttagelse, erfarenhet, tveksamhet som du vill berätta om - kort och koncist.

Olika sorters bidrag uppmuntras och uppskattas!

12 Jan00:20

Fotografiet i bilskärmens

By Peter

Fotografiet i bilskärmens tid. Angående förkortningen av tiden mellan tagning och visning så tänker jag på känsla för bildens komposition. Detta är enligt min synpunkt något som hör hantverket till vid fotografering. Dokumentärfotografer får sällan en andra chans att ta en ögonblicksbild som verkligen berättar. Kan det vara en kombination av känsla/erfarenhet? Erfarenheten i sig är avhängigt tiden som lagts på fotografering och detta blir en prioritering som redan där har en urskiljande funktion.

Vad nyhetsfotografer beträffar så har de konkurrens, som du säger, men där kommer utrustningen som en särskiljande faktor in. Average Joe måste här också prioritera och handlar det om diverse tekniska prylar faller nog valet på enkelhet och prisvärt. Det kanske rent av finns en poäng med proffsutrustningens inköpspriser? Hotet mot denna yrkeskår kanske mildras med detta? 

Datorn ett instrument som vi implementerat i vår vardag. Den är i sig en ram som rymmer allt från betalning av räkningar och arbete till bokningar av semesterresor men även förströelse som att se på film eller foto. Exklusiviteten kan definieras som det som finns utanför vardagen och nu har vi tagit in bilden till datorn, som är ett vardagsinstrument. Om vi tidigare hade ett fotoalbum i pärm, gick till banken med räkningar och till resebyrån osv. så har vi olika känslomässiga relationer till dessa miljöer och fysiska föremål. Kanske blir den relationen mindre nyanserad och vi har svårt att ägna oss känslomässigt åt enbart ex. fotot. Här kommer också en miljöaspekt in, anser jag. Att fysiskt förflytta sig har en poäng. Skillnaden mellan foto på papper, på en utställning, och foto på bildskärm på densamma, kanske inte blir den stora skillnaden. Miljön spelar roll.

Fridens Liljor.

//Peter

11 Jan17:53

Under en resa nyligen

By Maria Lantz

Under en resa nyligen fascinerades jag av med vilken besatthet vi människor fotograferar oss fram. Kamerorna knäppte från morgon till kväll, framför allt under förflyttning mellan olika platser. Genom taxibilars nervevade rutor dokumenterades främmande människor på trottoarer och motorcyklar, det omgivande landskapet och arkitekturen, små detaljer, kricketspelande barn och heliga kor. När kvällen kom var det solnedgångar och utsikter som omvandlades till digitala filer och strax laddades allt över på internet-sajten Flickr eller lades ut på Facebook.

Frågan om varför den fotograferande människan, Homo Documentus, uppstått, är inte helt lätt att besvara. Att med sådan beslutsamhet skapa bilder som inte tycks ha något direkt syfte, inget särskilt kommersiellt värde, och som knappast är bärare av juridiska bevis, vad vill det säga? Vad handlar dokumenterandet av ett namnlöst, motorcykelåkande par i Bombay om när de som färgglad tag läggs upp på Internet. Vad vill mig Sara som ler, och vad är det bilden av Bob som kan står på händer egentligen säger? Den dokumenterande människan - Homo Documentus - jobbar inte på uppdrag men har heller inte som konstnären ambitionen att ifrågasätta normer. Att 2 800 bilder i minuten, 1,5 miljarder om året, laddas upp enbart på sajten Flickr tyder på - ja vaddå?

Vi som lever idag kan sägas tillhöra den första generation där det mesta vi upplever först har presenterats för oss via tekniska bilder – film och fotografi. Filosofen Vilém Flusser säger att vi därför tycks navigera i världen utifrån dessa tidigare inpräntade bilder, och vi rör oss som i en tillvaro av bildskärmar där tolkningsförmågan om världen gått förlorad; vi känner igen istället för att upptäcka. Idealet för oss tycks vara att ta plats bland bilderna och bli bildlika – genom konsumtion och ytterst genom att bli bild. Kulten kring, och vurmen för fotografiet har också andra skäl. Själva lusten att betrakta bilder är kanske det allra viktigaste. För samtidigt som fotografiet bevisar något, ser vi på bilden och njuter. Konsthistorikern Jonathan Crary talar om seendets historia och ”blickens frigörelse” i och med fotografin. Om seendet tidigare använts för att samla in och bearbeta fakta, blir istället kameran och minneskortet de apparater som kan ersätta både seendet och minnet. Kameran är alltså en protes för, eller förbättring av ögat, bildfilen vårt minne. Blicken har med detta blivit avlastad, eller åtminstone förändrad och kan användas till njutning istället för tolkning. Det njutande seendet, Scopophilia, präglar vår tillvaro. När vi betraktar bilder kan vi hänge oss åt de känslor bilder väcker. Vi förfasas, äcklas, fascineras, hetsas upp. Blicken blir sinnlig, menar Crary.

Är möjligen Flickr-fenomenet en följd av Flussers och Crarys resonemang? Genom att fotografera bekräftas närvaron i världen på ett sätt där bilden som dyker upp på skärmen kanske rent av är det slutgiltiga målet som visar att man uppfattat rätt, att man finns till, att man duger. För bilderna på Flickr liknar alltid andra bilder: En solnedgång med rosa ljus påminner om en reklambild för ett schampo, det motorcykelåkande paret ser ut som en stillbild ur en dramadokumentär, kvinnan i sari är en modebild, slumbebyggelsen tangerar det sociala reportaget. Kommentarerna till enskilda bilder på Flickr brukar vara av typen – Åh vad fint! Fantastiskt ljus! Vilket uttryck! Kommentarer som spelar mot bilderna med njutandets exklamation. De kontextlösa bilderna vill just vara ”fina”, ”bra” bilder, vilket ytterst betyder att de skriver in fotografen som herre över den etablerade estetiken. Eller kanske som slav under den?

Maria Lantz

13 Jan13:22

Maria Lantz iakttagelser av

By Karin Becker

Maria Lantz iakttagelser av den fotograferande människan säger en hel del om vår tid. Hon spårar en ändring från en tidsepok som Jonathan Crary har identiferat då kameran används för att frigöra blicken från behovet att bevara minnen. Med kameran som ”protes” för ögat, hade människan ett medium som använts för att komma ihåg sin historia. Blicken fick då användas till något annat, till njutning.

Så vad är vår tids vändning? Och hur blev njutningen, Scopophilia, förändrat med de nya beteende som Maria lägger märka till? I de kontextlösa, historielösa bilder som läggs upp på Flickr, hittar Maria en önskan till självbekräftelse, ett uttryck för att ”jag finns”, samtidigt som alla bilder bara upprepar andra bilder och motiv som vi redan har sett.

Jag skulle vilja utveckla det till ett mycket mer kroppsligt beteende. Blicken har frigjorts återigen, men nu genom en apparatur, själva kameran, som nu förenar blicken med ett materiellt och fysiskt erfarenhet. De beteende vi ser spår av på Flickr har ett tråd tillbaka till de kroppsliga rörelse då kameran flyttas runt, från hand till hand, och från kropp till kropp i ett ständigt klickande och tittande på resultaten. Kameran och bilderna vävs in i ett performance, i ett socialt sammanhang. Flickr-bilder blir en förlängning av den performancen ut i ytterligare en offentlig miljö, dvs nätet.

Den etablerade estetiken Maria ser i Flickr-bilderna har även en rorelse åt andra hållet. Med de nya offentligheter som människans (privata?) bilder möter, påverkar de andra bildformer och genrer. En amatörestetik blir mer gångbar i flera andra sammanhang, inte minst i nyhetsbilder och reklam.
 

11 Jan14:10

Karin Becker raises a number

By Mike Stott

Karin Becker raises a number of key issues surrounding the use of photography in screen culture. One particular direction which I´d like to follow concerns what she calls the ‘‘performative’’ nature of photography where the ‘‘photograph itself as an autonomous object is being replaced by the act of making pictures’’. Nowhere is this more evident than in the use of many social media applications where images, text and other material are woven into a continuous flow of social monologues and information exhange. Photographs often take the form of thumb-nail images illustrating an on-going sequence of events. Or, in Karin Becker’s words: ‘‘photographing itself becomes woven into the experience, and it is the quality of the experience that takes priority over the quality of the image’’.

I think it´s important to emphasise that this transitory nature of image use, where the quality of the experience dominates, is partially driven by the functionality of the software applications rather than any specific quality of the photographic medium. Facebook is an interesting case in point. In this social media website there are several functions where the use and aesthetics of photographic images, and even our understanding of photography itself, is driven by the design and behaviour of the software. For example, the Facebook programme includes a News Feed section where comments, images and events are posted chronologically in real time. Each user contributes to a flow of events where photographic images are just one element in a prolonged series of social monologues and comments. A kind of ‘‘social logging’’ rather than genuine dialogue and exchange. Other ‘‘event elements’’ include text, web-links, icons, location-based tags and YouTube videos. The transitory nature of this ‘‘social logging’’ is emphasised by new events appearing whilst older material disappears from the interface after a specified period of time. Events and images are intended to illustrate the immediate moment with no ambition for permanence. Photographs in this context don´t really subscribe to existing categories of photographic images. They are more like a kind of ‘‘temporal graffiti’’ where images are used as a frequent reminder of the individuals presence in the network.

Other image categories in Facebook, for example Photos of Me, Profile Pictures and Photo Albums, reveal other characteristics. The Profile Pictures section is perhaps the most interesting. Here each user chooses an image which he or she wishes to use as a representation of self. A kind of Facebook passport image which usually takes the form of a self-portrait, third-party photo, cartoon character or even a pet. The functionality of the software defines how the profile image is formatted, sized, positioned and replaced in the interface. Collectively these images represent a new genre of portraiture which defy existing categorisations. They are more like self portrayals rather than self portraits. Often it´s not even possible to distinguish the person. They are a kind of ‘‘identity icon’’ rather than a recognisable image of the individual. Most users replace them frequently which further highlights their transitory nature. In many ways they are the antithesis of traditional portraiture which emphasises permanence and the ability to identify the person photographed.

I´m using these examples to suggest that the character of images, and the way they are used in the social media, is partially driven by the design, functionality and behaviour of the software. Technology, once again, is driving the way we make and use photographs.

PS. These comments are based mostly on observation and the personal use of various social media applications. I´ve not yet found much documented research on the use of images in social media, probably because I haven´t looked far enough. If anybody can point me towards current research I´d be grateful.
 

13 Jan13:24

Photographs have become

By Karin Becker

Photographs have become “temporal graffiti” reminding us of individuals’ presence in the network, according to Mike Stott. A wonderful metaphor, but all graffiti is by its nature transitory, or ephemeral. The fact that this increasingly also characterizes photography can help us think about the new relationship photography has to time. And of photographs as elements in an ongoing image flow.

It’s also extremely helpful to hear about how new software applications are used, and what implications they appear to have for our experience of photography. But I take issue with Mike’s description of the transitory nature of image use as “driven by the functionality of the software applications”. Technology is significant, and contributes to new practices in the “ways we make and use photographs”. But it is never determining.

Throughout the history of this medium, people have developed new means of doing what they find interesting, beautiful, fanciful, useful, etc. with photographic images. Behind those efforts lies “the urge to image”, often arising in a meeting with a new technique or apparatus. Geoffrey Batchen’s important study, Burning with Desire. The Conception of Photography (1997), traces photography’s origins through diverse histories and places, arguing convincingly that a precondition for the “invention” of photography was the idea of the photograph, coupled with the “desire to image”. Without the desire to make permanent images using lenses, photography would never have been born, regardless of the knowledge and technology that had long been available.

Mike’s example of a new form of portraiture that has arisen on Facebook, is a case in point. Here we find a new technology that people have used to develop forms of “self-portrayal”, photographs representing different aspects of the self in a flow that mirrors their identity as modulated and changing. This concept of the self, and of identity as un-fixed, is a characteristic of the present era. The software applications that Mike describes here provide a means to express this new form of identity, as an ongoing and changing flow. The desire to portray oneself in this way arises at a time when the technological possibilities also exist to give it a visual form.
 

18 Jan12:01

Karin points towards a

By Mike Stott

Karin points towards a fundamental aspect of computer based media when she suggests we think about the relationship photography has to time. Almost 15 years ago the graphic designer John Maeda wrote in his essay Time Graphics  I have worked on building an alternative philosophical framework for digital graphic design where the role of the computer is not that of time-saving "tool", but of a time-enriched "media" that extends, while completely redefines, the static traditions of paper media design”. Understanding the notion of time-enriched media is also important for photographers. But I would suggest that photographic practice is still largely dominated by the perception of the computer as a time-saving tool in which advanced software, combined with production technologies, streamline the image refinement and production process. This streamlining process is, of course, extremely important, but the concept of time-enriched media is very different and requires some new thinking to help us understand what impact it can have on photographic images, not least in the area of aesthetic traditions and qualities of use.

In a summary of his forthcoming book Info-aesthetics the media writer Lev Manovich writes that his book will scan contempory culture to detect emerging aesthetics and computer-based cultural forms specific to information society”. He suggests that computer based media has mostly been used in the service of older visual languages. Later on in his text he raises the question if the idea of form makes sense at all given that software and computer networks redefine the very concept of form as something solid, stable and limited in space and time”

Manovich is pointing towards an important concern, namely that ideas of aesthetics and use in our culture still rely almost exclusively on concepts and metaphors of spatiality which are often inadequate in dealing with the temporal and behavioural nature of networks and computer based media. Bauhaus traditions, which emphasise physical objects, static form and visio-spatial representation, still dominate much of our thinking. The vocabulary for articulating ideas around spatiality, and the visual quality of photographic images, is rich and extensive whereas the concept of temporality has not received the same scrutiny. The languages of film and the moving image, whilst important for understanding many temporal ideas, are insufficient to encompass the transience, cadency and continuously evolving nature of computer based media.

Photography is by no means alone in this. Similar challenges are being met in the shift taking place from industrial design to interaction design. The history and practice of industrial design is also tightly interwoven with the world of physical objects in the same way that photography relates to the world of static images. Interaction design, on the other hand, is more concerned with what goes on in the relationships between products and people thus shifting focus towards dynamic exchange and temporal concerns rather than the static attributes of objects. The experience of use becomes more interesting than the appearance of the object.

In computer based media we need to establish a language and a vocabulary for articulating temporality and what it can mean for both photography and interaction design. I would even go as far as to suggest that, in this context, the two are inseparable. Understanding what´s happening in photography requires an insight into how we behave and interact with computers - and vice versa.

Mike Stott
 

Comment viewing options

Select your preferred way to display the comments and click "Save settings" to activate your changes.